honsahansa

Idag påväg till jobbet. Såg jag bebisar överallt. ÖVERALLT! Jag vill ha en bebis. Jättemycket. Mest i hela världen efter att gifta mig faktist. Det vill inte han. Han vill nog ha en bebis minst i hela världen. Han har redan en. En räcker gott och väl. Men det är hans egen dotter, inte min. Det kanske låter dumt, själviskt? Men hon har redan en mamma, jag är bara pappas tjej och hennes kompis. Jag har inget eget barn som har legat i min mage och vilat. Sugit på mina tuttar och tytt sig till min barm för att vila och känna trygghet. Kommit till mig när hon/han är ledsen. Ropat på mig när hon/han har bajsat klart. Velat somna med mig i sängen. Velat att jag skulle läsa sagan. Ja ni förstår...Hunden räknas INTE! Iallafall problemet ligger inte i min vilja, inte heller i hans vilja. Jag kanske låter självisk. Men tro mig det skaffas inga barn om inte min partner verkligen vill ha barn med mig. Inte nu och inte sen. Detta är ett problem. Min högsta önskan är att han ska komma till mig, viska i mitt öra, det jag helst av allt vill höra; Lets make a baby! Det har inte hänt och lär aldrig hända heller. För han vill inte. Bebisar skriker bara, man blir trött, det är jobbigt! Motargumenten är många. Det ända Problemet jag ser i det hela ligger i att tiden är inte rätt! Finanskrisen då eller? Vår finanskris, vår "lön" och vårt boende. Jag vet inte. Jag gapar ofta efter mycket och i slutändan lär jag väll mista hela stycket. Jag och mina tankar. Vi är lite crazy! Men man måste sikta efter stjärnorna för att nå trädtopparna eller hur?

/ Hon sa