honsahansa

Lördag. Morgon. Solen skiner. Var precis ute med hunden. Ljuset glittrade i daggen, det var helt underbart och se honom springa längst promenadstråket och frigöra alla krafter. Så naturligt och fint. Jag ska åka in mot jobbet snart men tänkte blogga lite innan. Jag är helt förvirrad. Rädd. Nervös? Känner en massa känslor, som när man var liten och höll på att bli tonåring. Allting förändrades så fasligt snabbt. Det gör jag nu också. Mina tankar. Samhället ser inte längre ut som jag trodde att de gjorde. Allting som har varit så självklart är inte självklart längre. Vi har politiker som ljuger och lever gott på våra pengar. Företag som inte bryr sig om samhällsnytta för fem öre. Miljön är påväg ut för ett stup. Hur kommer de kommande generationerna se på oss om 1000 år? Kommer man se oss som den giriga generationen som bara förstörde, tog och aldrig gjorde något bra? Vad vet jag? Vad vet dem?

Polisen? vilka är det? Jo, människor som du och jag. Jag har alltid sett upp till dem? till vilken nytta? med mottot -Poliser stoppar tjuvar kommer man inte långt! De sköt en snubbe. Mitt på stureplan. Förtjänade han det? Nej. Tolv poliser mot en full ungdom viftandes med en brödkniv? Var de vad de hade lärt sig på polishögskolan? Skjut så fort ni har chansen? Varför står det två civilpolisbilar på våran gård? Varför kopierar de mina husnycklar? Varför måste de veta vem jag är? Varför lyssnar de av min telefon? Kanske är det så att de till och med läser vad som skrivs här? Jag är rädd just nu och förvirrad. De som jag har lärt mig att se upp till under hela mitt liv har försvunnit och skjunkit så mycket i mina ögon.
Varför? Är det något jag inte vet? Vad händer just nu? Allt jag vill är inte det här. För det är fel. De tror fel. De tror dåligt när allting egentligen är bra. Inse det snabbt och försvinn. Man kan inte dömas pågrund av sin umgängeskrets.

/ Hon sa