honsahansa

Många tjejer jag känner är väldigt ytliga, de flesta faktist. De bryr sig säkert om hur de ser ut större delen av dagen, om inte så bryr de sig om hur andra i deras omgivning ser ut. Ytligt och falskt det är kvinnors specialitet. Vi sticker gärna i ryggen, vi baktalar, ljuger och är allmänt oproffsiga. Inte minst i Stockholm. Det är vidrigt här. Osköna helt enkelt. Jag har några få vänner. Nära vänner som jag vet var jag har. Det är inte många, men så många att det räcker iallafall.
 Män har det lättare. Enligt mig och mina analyser. Jag får alltid för mig att min pojkvän och hans kompisar har bästa livet. De träffas ofta, hittar på saker, skrattar, retskämtas. Ingenting är på så blodigt allvar som när tjejer retas. Jag avundas honom. Och hans vänner. Dem verkar ha det bra. Och roligt på en helt oytlig och utseendefixerad plan.

MEN...Det finns en sak som de är sämre på och de är om de fastnar i träningsmanin. Det har han gjort, min pojkvän. Det är som att det inte längre räcker med att ha rutor i rutorna längre. Muskler byggs. Vikten ökar. Han ser ut som en terminator. Det har gått så långt att han inte längre kan plocka upp saker... från bordet. Pågrund utav muskelmassan. Jag tror att han kommer explodera snart. Så snälla bullen hjälp mig! / En orolig flickvän