honsahansa

Hemma. Jag kom precis hem med vår hund från våran lilla kvällspromenad runt, kvällen till ära, fotbollsplanen. Pft, pft, bom,bom hördes från grusplanens mörka fält. Hunden blev ivrig. Bom, Bom, Bom. Jag blev nyfiken, vad är det som låter? Vi går närmare, närmare och till slut ser jag en man stå och slå på fotbollsmålet, rakt på stolparna slår han med bara händer, som om det vore en boxningssäck. Jag vänder raskt och drar med mig hunden därifrån. Vi går hem, låser dörren och sjunker ner framför soffan. Jag känner mig ensam och ett obehag längst ryggraden kryper långsamt uppåt. Jätte ensam känner jag mig. Onsdagskväll. Hasse Aros granskande blick eller en dokumentär om fetman i USA, vad blir det? Läsa på lite om produktplacering? Intressant? Vet inte, jag vill ha min kille. Jag är en kärlekskrank ikväll. Det är så tyst här. Bilarna hörs från gatan. Jag bor i ett spökhus, grannarna hörs inte ens. Promenaden känns som ett starkt bidrag till det. Kom hem och mys med mig. Kom hem och ta på mig. Smek mig. Krama mig. Kittla mig. Gör något!! Sitt inte i din förbannade bil. Var med mig. Jag behöver dig mer än bilen. Jag. Inte den. Du och jag. Inte du och den. Förbannat. Det är bara ett dygn. Jag som var så bra på att vara ensam. Vad hände? Innan vi träffade varandra var jag ju en ensamvarg. Jag tyckte om ensamheten. Men sen träffades du och jag. Det var jobbigt till en början. Lite som när man bryter med någon man älskar. Det tog sin tid att komma över ensamheten. Den som hade varit en nära vän och mitt vilostadium. Den försvann när vi blev ett. När jag väl bestämde mig att ta steget. Du tog över. Så varför är du inte här och tar upp den tiden du claimade och ianspråk när vi träffades? Den är din?! Så vad gör jag nu när jag inte längre kan vara ensam? Målar naglarna kanske?

/ Hon